Livet här och nu
Ibland går man lite vilse på stigen. Man blir rädd, osäker och trevar efter att hamna på den vanliga igen.
Men kanske är det så att på den stigen där man gått vilse och känt obehag finner en vacker och annorlunda plats till slut.
Man kanske når fram till en plats som är den vackraste ens öga någonsin skådat.
Den enklaste vägen är inte alltid den bästa.
Genom hela livet stöter man på motgångar. Motgångar av olika slag och där vissa slag är hårdare än andra.
Men vet man vad en framgång är när man inte mött Herr Motgång? Eller vet man men uppskattar den inte lika mycket?
Men kanske ska man inte mäta motgångar. Kanske tar en person det lika hårt som när pojkvännen gör slut som när någon annan möter döden på nära håll.
Allt handlar om sinnet och förmågan att se. Tror jag.
Och ryggsäcken man bär på.
Många lägger om sitt liv tvärt och omvärderar saker efter att ha råkat ut för något riktigt traumastiskt.
Som att förlora en närstående.
Jag tänker mycket på den blogg jag följt och som jag nämnt tidigare här. Om Anna som levde lycklig med sin man och deras lilla Tilda. Som fick bröstcancer och dog.
På ett kort, tvärt och hårt sätt.
Hon lät sig dela med sig av sitt liv tills det sista andetaget. Det är en ära för mig och många andra.
Jag läste den nyss och jag rös och jag grät.
Hennes man tackade alla för allt.
Jag gick in och läste läsarnas kommentarer. Gud va värmande.
All kärlek som ges och människor som berättar att Annas blogg förändrat deras liv.
Någon hade sålt sin inredningsbutik, för att inget i hela världen är mer värt en hennes familj.
Att ta vara på lyckan som man har.
Alla människor har sin egen lycka, det gäller bara att hitta och forma den.
Jag har levt lite annorlunda en många i min ålder. Det säger många. Många "vuxna".
Att jag har gått igenom saker som många i 20 års ålder inte gjort. Det sägs så. Och jag håller nog med.
För några veckor sedan fick jag frågan av en av mina vänninors fantastiska "plast" mamma. Hon frågade hur jag tänker på det jag genomgått och om jag har dragit nytta av det.
På det svarar jag bara; ooh ja! Jag har lärt mig massor och jag har blivit rik!
Känslomässigt är jag mångmiljonär!
Jag har försökt att vända alla mina motgångar till framgångar och i min hjärna har jag lyckats!
Men många, och då menar jag MÅNGA gånger har jag undrat varför just jag.
Har jag varit så ond i mitt förra liv att jag måste straffas så nu?
Och ibland tänker jag att jag är utvald. Utvald för att någon vet att jag klarar mig.
Men jag är inge robot.
Jag gåter elefanttårar när jag är ledsen. Jag drar täcket över huvudet ibland och känner att nu vill jag inte mer. Kasta in handduken och dö.
Men näe.
Dö ska jag göra en dag.
När vet jag inte.
Jag lever här och nu för ingen vet vad livet har planerat.
Min plan är att leva.
Att älska min familj, vänner och livet. Och om livet planerar att avsluta mina planer i morgon så har jag levat.
Och jag har älskat min famlj och mina vänner.
All kärlek
/C
En del av livet
Hej Nina!!
Kämpa på! Jag lyssnade på dig när du var med i radion. Du var bra där!!
Själv är det bra, jobbar kvar med Igge och det är kanoners!!! Fast nu längtar jag till semestern....
Sköt om dig!
Hälsn.
Stefan
Hej hej nina, jag hoppas du orkar med allt och att du får en fin sommar. mvh Mattias dalarna
Hej! Jag har precis hittat till din blogg och jag känner verkligen med dig. Jag tänkte höra med dig om ni har fått någon hjälp med rehablitering för din mamma? Jag jobbar på ett rehabliterings center som är specialiserat för folk med neurologiska sjukdomar såsom Ahlzimers, Ms, Stroke och Als. Det finns allt från kurator, sjukgymnaster, talpedagoger m.m. Vanligast är att man kommer och stannar i tre veckor. Om du tror att det är något som din mamma/ ni skulle vara intresserade av så kan du gärna mejla mig så kan jag berätta för dig hur man gör för att få komma dit. det är ett av sveriges största/bästa rehabliteringcenter för neurologiska sjukdomar. Trots det är det många läkare som inte känner till det.
Många kramar till er.
