Alla är vi olika
Igår ringde älskade mamma mig för fjärde daqgen i rad och undrade när vi små skulle komma hem och äta och göra läxorna..
Eftersom det är jag och min bror som har blivit dom små igen tyckte jag att vi kunde åka dit och säga hej till mamma tillsammans. Det tyckte inte han för det hade han inte tid med. Förrän igår då jag ringde och tjatade på honom igen efter samtalet med mamma.
Jag sa att vi kan åka dit en kort stund bara men jag tyckte att det var viktigt att vi åkte dit.
Han tog med sig sin fru och hämtade upp mig innan vi åkte till henne.
Det lugnade sig lite när vi kom men hon kunde inte släppa småungarna...
Pappa uppskattade stort att vi kom och det värmde i mig.
Jag berättade även för min bror om att jag tagit kontakt med en fantastisk kille vid namn Mattias (mlesliek.blogg.se) och att jag försöker komma in lite mer i branchen och att jag har som ett mål att få föreläsa om hur det är att leva som ung anhörig till alzheimers. Han, min bror, tyckter att jag inte har några erfarenheter eller kunskaper om detta.
Så är det med oss syskon. Alla har tagit mammas sjukdom olika och många av mina 5 syskon har inte tagit detta till sig och vet inte alls hur dom ska ställa sig till detta.
Det är vår mamma och alla har vi fåra minnen som man vill bevara som dom alltid varit.
Jag vill vända detta till något positivt i den mån jag kan.
Jag vet att om jag gör allt jag kan nu kan jag inte ångra något när det väl är över. Jag vill få mamma att skratta och glädjas så länge hon kan.
Nu blir det film, music and lyrics.. Grym.
All kärlek
/C
Eftersom det är jag och min bror som har blivit dom små igen tyckte jag att vi kunde åka dit och säga hej till mamma tillsammans. Det tyckte inte han för det hade han inte tid med. Förrän igår då jag ringde och tjatade på honom igen efter samtalet med mamma.
Jag sa att vi kan åka dit en kort stund bara men jag tyckte att det var viktigt att vi åkte dit.
Han tog med sig sin fru och hämtade upp mig innan vi åkte till henne.
Det lugnade sig lite när vi kom men hon kunde inte släppa småungarna...
Pappa uppskattade stort att vi kom och det värmde i mig.
Jag berättade även för min bror om att jag tagit kontakt med en fantastisk kille vid namn Mattias (mlesliek.blogg.se) och att jag försöker komma in lite mer i branchen och att jag har som ett mål att få föreläsa om hur det är att leva som ung anhörig till alzheimers. Han, min bror, tyckter att jag inte har några erfarenheter eller kunskaper om detta.
Så är det med oss syskon. Alla har tagit mammas sjukdom olika och många av mina 5 syskon har inte tagit detta till sig och vet inte alls hur dom ska ställa sig till detta.
Det är vår mamma och alla har vi fåra minnen som man vill bevara som dom alltid varit.
Jag vill vända detta till något positivt i den mån jag kan.
Jag vet att om jag gör allt jag kan nu kan jag inte ångra något när det väl är över. Jag vill få mamma att skratta och glädjas så länge hon kan.
Nu blir det film, music and lyrics.. Grym.
All kärlek
/C
Kommentarer
Postat av: Mattias
Hej jag har läst nu, jag ser att precis du som jag.
Har många jobbiga tankar som är vsåra att dela med sig av. Medans man utåt är glad och positiv så gråter man lite hela tiden inom bords. Men nu är du inte ensam längre och häller inte jag. Längesen jag kände mig så glad som igår kväll. Tack för att du finns. kramar i massor. Ps vem har mer erfarenhet än den som lever med sjukdomen varje dag och ser sin älskade försvinna, bry dig inte i vad han säger. kram
Postat av: Anonym
Hej hej nu är du länkad på min blogg :) Kram mattias
Trackback
