Demensen tar min mamma

Först måste jag bara skriva OJOJOJ när jag läser mitt förra inlägg!
Jag är inte perfekt!
Troligvis en ganska svår människa att leva med.
Det låter som om jag är bäst i världen och inte har några fel och brister men så är INTE fallet!
Nu när jag i efterhand läser vill jag bara poängterar det! Det jag menar bara är att jag under många år låtit andra göra lite som dom vill mot mig utan att jag på rikigt sagt ifrån och att jag då känner att jag är värd bättre.
Typ.
Punkt.

Mamma har fått en ny hemtelefon som pappa och min syster har köpt. Det är en stationär med fyra knappar där det sitter bilder på mig och tre av mina syskon. Dessa knappar med våra bilder går direkt till oss utan att hon behöver slå något nummer. Superbra!
Sen är sifferknapparna väldigt stora också så hon kan slå nummer själv som är uppskrivna på en lapp brevid.
Ett annat hjälpmedel hon har fått är en digital almanacka som visar dag och datum eftersom hon har svårt för en vanlig och att det även har börjats med att hon blandar ihop dagar allt oftare.

Eftersom mamma kan ringa själv nu ringer hon ofta igen och här om dagen ringde hon och grät.
Hennes pappa hade dött.
Hon hade "träffat någon ute" som hade berättat det.
Jag frågade om det var han som låg på Skogskyrkogården men svaret var nej.
Det var alltså inte min morfar hon pratade om.
Idag har mamma tre pappor. Och jag tror att två av dom är döda.
Min pappa kan vara den tredje.

I torsdags slutade jag jobbet klockan fyra och gick då hem till föräldrarna för att säga hej och pappa skulle senare gå på ett bostadsmöte och mamma skulle vara själv den timmen men jag ville inte det så jag valde att stanna.
Jag drog med mamma till centrum för att handla lite jag behövde och det slutade med sängbord och lite annat.
Sen handlade vi mat och vi gick hem och jag fixade mat åt mamma och mig och sedan gjorde jag efterätt genom att ha köpt jordgubbar och sedan smälte jag chocklad och doppade dom i. Åh vad mamma njöt!
Hon var så glad och vi skrattade mycket.
Pappas möte drog över på tiden så vi 22 tiden körde pappa hem mig.
Innan jag gick kramade och pussade jag mamma hejdå och när jag skulle gå ut genom dörren skrattade hon och sa - tack så mycket för idag, jag har blivit så bortskämd av dig!
Gissa om det värmde.

I fredags skulle jag också bara förbi efter jobbet för att säga hej och det slutade även då med att klockan var sent innan jag åkte hem.
Jag hade köpt kladdkaka och grädde som jag skulle hem och äta framför tvn men jag kom på att jag kan få sällskap. Där satt jag och mina föräldrar.
En gång sa mamma när jag satt med henne själv; -jag berättade för dig att min pappa är död va?
-Ja, mamma du sa det för någon dag sen.
-Okej
Sen bröt jag samtalet och inflikade något roligt så hon inte skulle tänka mer på det och jag lyckades.
Älskade mamma och pappa.

/kärlek