En dag med mor och far

Min föräldrar har bestämt sig för att sälja sin lägenhet och flytta så idag var vi och kollade på två lägenheter lite utanför Stockholm. Det är mer landet och pappa vill bort från stället dom bor på nu.
Båda lägenheterna låg på första våningen då mamma inte kan gå så bra i trappor och i framtiden nog måste ha rullstol.
Den första lägenheten hade en jobbig trappa så den gick inte ens mamma med upp i för att kolla och den andra lägenheten är dom intresserade av att köpa.
Den lägenheten ligger 1 minut ifrån min syster så det är skönt att dom inte bor helt ensamma.
Mamma säger att hon vill flytta dit "för ett tag" så jag tror inte att hon förstår att det är för gott.
Är det "farligt" att flytta på henne, jag menar om hon kan bli sjukare fortare?
Kommer det göra henne mer stressad och förvirrad eller kan det vara en idé nu innan mamma blir ännu sjukare?
Jag vet inte.
Samtidigt så säger mamma ibland att hon ska hem, trots att hon är hemma.
Så det kanske inte spelar någon roll?!

Egentligen spelar det ingen roll för dom MÅSTE flytta. I höst ska det bli stambyte hemma hos dom och då kan inte mamma bo hemma under dom månaderna iafl och vart ska hon då flyttas?
Att flytta bort henne några månader och sedan hem igen är inget alternativ.
Vi får se vad som händer.

Efter att vi kollat på första lägenheten skulle dom på möte (inom deras religion) och jag valde att ta tjuren i hornen och följa med.
Jag tänkte att pappa kunde få känna sig mer fri och slippa tänka på henne där.
Jag frågade min systers dotter om hon ville följa med och det ville hon (fast efter tio minuter ville hon hem) men vi var iafl med och det var för mig säkert 6 år sedan jag var med.
Det kändes konstigt att sitta där igen. Jag minns så väl hur jag hatade det stället. Jag tänkte på hur jag spenderat alla år upp till jag var 15 där, varje helg.
Men det kändes på något konstig vänster som att jag var hemma där. Jag analyserade alla människor som jag kände igen från förr och även nya ansikten.
Jag tänkte att detta är nog den enda av världar där inte otrohet existerar. Där man inte skiljs.
Men samtidigt tänkte jag på hur olyckliga några av dom faktiskt är. Att dom inte hann lära känna varandra på riktigt innan dom gifte sig och fick 10 barn. Som alla i genomsnitt typ har.

Religionen har jag lämnat sedan många år och jag skulle aldrig återvända.
Men jag saknar endå gemenskapen.
Och ett liv med barn, man och giftermål utan otrohet och svek.
Där emot ska jag kämpa mig till det i min värld där jag lever och drömmer om ett fint familjeliv på landet.

Efter mötet som varade i ca 4 timmar åkte vi och kollade på den andra lägenheten och åt sedan middag hemma hos min syster.
Mamma var förvirrad idag och klara stunder var få.
På mötet tog hon tag i mig och la mitt huvud på hennes bröst och satt och klappade på min arm.
Precis så gjorde mamma på samma plats för 15 år sedan.
Jag tror som min systerdotter sa, att mamma trodde jag var lite igen.
Som att hon tog hand om sin lilla dotter som alltid somnade i hennes famn under varje möte.
Älskade mamma.
Så många gånger jag önkar att jag var liten i denna stora värld. Så många gånger jag bara vill krypa upp i hennes famn och känna mammas kärlek.
Mamma har alltid varit så bra med oss barn och nu är det min tur att omfamna min mamma som för varje dag blir mer som ett litet barn.
Jag hoppas hon känner min kärlek.

På onsdag ska jag ha en heldag med mamma och jag frågade om hon ville göra något med mig och vad isfl hon ville göra.
Jag gav förslag om en tur över dagen till Åland. Förslag om att ta båten ut i skärgår´n och äta gott.
Eller att besöka ett museum.
Men mamma ville till stan och shoppa så jag sa att det var självklart att vi skulle göra det.
Ska försöka fixa en rullstol först bara.
Men eftersom handläggaren inte ens ringer upp när man pratar med dennes kollega och skickat meddelande och att min syster tjatat om en rullstol sedan tidigare så ser jag mörkret på den saken.
Men i morgon ska jag göra ett nytt försök.
Hur svårt ska det va att få fram en rullstol åt en handikappad människa?!
Eller en rullstol i övrigt?!

Kanske krävs det en stukning av min fot och ett besök hos vårcentralen på tisdag för rullstol behöver jag.

God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0