Mamma
Ett sommarregn som faller döljer tårar på min kind
Den saknad som jag bär på är en obeskrivlig tyngd
Det känns som du kan se mig
Det känns som du finns kvar
Jag lyssnar till mitt hjärtas röst
Som bär på alla svar
Ett andetag
En sista dag
Utan vind i mina segel har jag kämpat
Utan tvivel har jag skapat allt jag har
För nånstans inom finns du alltid hos mig
Du skulle vara stolt om du fanns kvar
Höstlöven som faller torkar tårar på min kind
Den kärlek som du gav till mig är en obeskrivlig dygd
Det känns som du kan höra mig
Det känns som du förstår
Jag sjunger på den sång du sjöng
När jag går i dina spår
Ett ögonblick
En tid som gick
Utan vind i mina segel har jag kämpat
Utan tvivel har jag skapat allt jag har
För nånstans inom finns du alltid hos mig
Du skulle vara stolt om du fanns kvar
Dagar utav stillhet
Jag tog farväl av dig
Det sista leende du gav
Och du viskade till mig
Jag tror på dig
Jag tror på dig
Utan vind i mina segel har jag kämpat
Utan tvivel har jag skapat allt jag har
För nånstans inom finns du alltid hos mig
Du skulle vara stolt om du fanns kvar
Utan vind i mina segel har jag kämpat
Utan tvivel har jag skapat allt jag har
För nånstans inom finns du alltid hos mig
Du skulle vara stolt om du fanns kvar
Du skulle vara stolt om du fanns kvar!
-Vem är dina föräldrar, har du ingen mamma?
Efter Ikea följde jag med dom hem och pappa gick före efter att ha parkerat bilen och jag drog iväg med mamma för att köpa glass.
När vi kommer fram till kassan säger hon Annelie till mig. Jag ställer mig framför rullstolen och säger; men det är ju jag, Carina!
Mamma svarar mig genom att säga; men vart är Annelie då?!
Jag säger att det är bara hon och jag och att Annelie aldrig varit med.
Annelie är mammas lillasyster.
Hon mumlar något aha och men jag såg henne och avslutar med att säga; när kom du?!
Tanten i kassan kollar förvirrat på mig och ler. Jag ler påklistrat tillbaka och rullar ut mamma ur butiken.
Som rubriken lyder var det så mamma frågade mig kort efter att vi kom hem och satt på balkongen och åt våran glass.
Jag vet att det inte lönar sig med att förklara men jag var vungen att försöka.
Jag upprepar gång på gång att DU mamma ÄR min mamma!
Att han som sitter brevid oss är min pappa.
Hon förstår inte och frågar istället vem min riktiga mamma är och vad dom gör.
Jag rabblar upp hennes barn och säger att det är mina syskon.
Hon svarar mig genom att säga något i stil med att hon inte får ihop det och att det är konstigt.
Under hela tiden jag försöker bränner det i mina ögonhålor och jag ursäktar mig för att hämta vatten.
Jag går ut i köket och tårarna rinner.
Detta var första gången det hände och mitt hjärta blev tungt som ett berg.
Jag var inte mammas dotter längre.
Igår var jag hos dom igen.
Vi fikade åter igen på deras balkong. Efter fikat fixade jag deras hemtelefon som inte varit i funktion sedan flytten. Mamma har ju en "minnestelefon" med fyra bildknappar som hon bara trycker på när hon vill ringa mig eller tre av mina syskon. Den översta bilden är på mig.
Mamma säger att det är jag, men ändrar sig sedan och säger mitt namn istället.
Det gör ont men denna gång vet hon iafl att jag är hennes dotter.
Samtidigt som jag vet att detta bara är en början till att mamma inte vet vem jag är alls till slut.
Att jag är en främling hon aldrig sätt...
Men jag måste leva i nuet och igår visste hon nog vem jag var.
När jag fyllde år här om dagen ringde pappa och hon upp. Pappa sa grattis och sedan lämnade han över luren och då började mamma sjunga!!
Hon sjöng ja må du leva nästan hela sången men mot slutet mindes hon inte och la till några egna ord själv, men hon mindes! Oj vad det värmde..
Älskade fina mamma...
I morgon börjar min semester och antingen åker jag till dom i morgon och har en ny mamma-dag eller så åker jag dit på måndag.
Jag vet inte hur länge det tar tills jag blir den där främlingen som står i hennes dörrhål och kanske inte är välkommen...
Jag vill att du minns. Jag vill att du är min mamma.
Jag vill aldrig bli en främling. Jag vill vara din dotter...
/C
När vi kommer fram till kassan säger hon Annelie till mig. Jag ställer mig framför rullstolen och säger; men det är ju jag, Carina!
Mamma svarar mig genom att säga; men vart är Annelie då?!
Jag säger att det är bara hon och jag och att Annelie aldrig varit med.
Annelie är mammas lillasyster.
Hon mumlar något aha och men jag såg henne och avslutar med att säga; när kom du?!
Tanten i kassan kollar förvirrat på mig och ler. Jag ler påklistrat tillbaka och rullar ut mamma ur butiken.
Som rubriken lyder var det så mamma frågade mig kort efter att vi kom hem och satt på balkongen och åt våran glass.
Jag vet att det inte lönar sig med att förklara men jag var vungen att försöka.
Jag upprepar gång på gång att DU mamma ÄR min mamma!
Att han som sitter brevid oss är min pappa.
Hon förstår inte och frågar istället vem min riktiga mamma är och vad dom gör.
Jag rabblar upp hennes barn och säger att det är mina syskon.
Hon svarar mig genom att säga något i stil med att hon inte får ihop det och att det är konstigt.
Under hela tiden jag försöker bränner det i mina ögonhålor och jag ursäktar mig för att hämta vatten.
Jag går ut i köket och tårarna rinner.
Detta var första gången det hände och mitt hjärta blev tungt som ett berg.
Jag var inte mammas dotter längre.
Igår var jag hos dom igen.
Vi fikade åter igen på deras balkong. Efter fikat fixade jag deras hemtelefon som inte varit i funktion sedan flytten. Mamma har ju en "minnestelefon" med fyra bildknappar som hon bara trycker på när hon vill ringa mig eller tre av mina syskon. Den översta bilden är på mig.
Mamma säger att det är jag, men ändrar sig sedan och säger mitt namn istället.
Det gör ont men denna gång vet hon iafl att jag är hennes dotter.
Samtidigt som jag vet att detta bara är en början till att mamma inte vet vem jag är alls till slut.
Att jag är en främling hon aldrig sätt...
Men jag måste leva i nuet och igår visste hon nog vem jag var.
När jag fyllde år här om dagen ringde pappa och hon upp. Pappa sa grattis och sedan lämnade han över luren och då började mamma sjunga!!
Hon sjöng ja må du leva nästan hela sången men mot slutet mindes hon inte och la till några egna ord själv, men hon mindes! Oj vad det värmde..
Älskade fina mamma...
I morgon börjar min semester och antingen åker jag till dom i morgon och har en ny mamma-dag eller så åker jag dit på måndag.
Jag vet inte hur länge det tar tills jag blir den där främlingen som står i hennes dörrhål och kanske inte är välkommen...
Jag vill att du minns. Jag vill att du är min mamma.
Jag vill aldrig bli en främling. Jag vill vara din dotter...
/C
Mamma-dag
I morgon är det dax igen för en dag.
När jag såg att jag hade jag en dag ledig så ringde jag pappa och kollade av med han.
Jag pratade med mamma och hon blev så jätte glad! Jag sa att vi skulle åka till Haninge centrum och det ville hon gärna!
Hon frågade mig, eller snarare försäkrade mig genom att säga
-det blir bara vi två va?!
-ja, mamma, bara du och jag. Svarade jag
Idag ändrades planerna då pappa ringde och sa att dom behövde åka till Ikea istället för att inhandla grejer till nya lägenheten. Pappa gav luren till mamma så att jag skulle kolla av med henne och hon var positiv till det.
Hon sa att vi kan shoppa nästa vecka istället om jag är ledig en dag och jag svarde henne att det gör jag gärna.
Vi ska äta en Ikea lunch och fika senare tänkte jag så pappa kan åka iväg på egna ärenden och vara för sig själv så mamma och jag kan rulla rullstol och skratta högt så det ekar i hela varuhuset!
Älskade mamma...
Jag älskar att få vara med mina föräldrar. Vi pratar minnen och fikar gott.
På min semester som börjar snart har jag tvingat pappa att lova mig att vi ska åka till Kolmården med mamma.
Bara vi tre ska umgås och se mamma skratta och vara lycklig ännu en gång på riktigt. Jag längtar så...
I morgon väntar denna dag som kommer att innehålla så mycket glädje, men för mig innebär det även en stor sorg och ofta mår jag dåligt när jag kommer hem igen.
Men jag lever på att mamma glädjs och då är mina tårar värda att rinna.
Nu ska jag sova för i morgon krävs det energi och ett fulladdat batteri.
/C
När jag såg att jag hade jag en dag ledig så ringde jag pappa och kollade av med han.
Jag pratade med mamma och hon blev så jätte glad! Jag sa att vi skulle åka till Haninge centrum och det ville hon gärna!
Hon frågade mig, eller snarare försäkrade mig genom att säga
-det blir bara vi två va?!
-ja, mamma, bara du och jag. Svarade jag
Idag ändrades planerna då pappa ringde och sa att dom behövde åka till Ikea istället för att inhandla grejer till nya lägenheten. Pappa gav luren till mamma så att jag skulle kolla av med henne och hon var positiv till det.
Hon sa att vi kan shoppa nästa vecka istället om jag är ledig en dag och jag svarde henne att det gör jag gärna.
Vi ska äta en Ikea lunch och fika senare tänkte jag så pappa kan åka iväg på egna ärenden och vara för sig själv så mamma och jag kan rulla rullstol och skratta högt så det ekar i hela varuhuset!
Älskade mamma...
Jag älskar att få vara med mina föräldrar. Vi pratar minnen och fikar gott.
På min semester som börjar snart har jag tvingat pappa att lova mig att vi ska åka till Kolmården med mamma.
Bara vi tre ska umgås och se mamma skratta och vara lycklig ännu en gång på riktigt. Jag längtar så...
I morgon väntar denna dag som kommer att innehålla så mycket glädje, men för mig innebär det även en stor sorg och ofta mår jag dåligt när jag kommer hem igen.
Men jag lever på att mamma glädjs och då är mina tårar värda att rinna.
Nu ska jag sova för i morgon krävs det energi och ett fulladdat batteri.
/C
Nu har flyttlasset gått
Igår hjälpte jag mina bröder att flytta våra föräldrars saker.
När jag kommer fram kramar jag mina föräldrar. Mamma kramar om min yngsta bror och säger:
-Hej brorsan!
Till min äldsta bror frågar hon om han är elektriker.
Utanför skrattar mina bröder åt detta.
Jag gråter inombords.
Mamma är påväg bort från mig och mitt hjärta blöder när jag upptäcker nya saker som mamma gör fel.
Hennes steg ifrån mig kommer allt snabbare.
Dom pratar om hem för mamma och jag vägrar. Det är pappas beslut att ta tills han inte orkar mer.
Tills dess tycker jag att vi ska gör allt för mamma och hjälpa pappa så mycket vi kan.
Dom har hjälpt oss hela livet och uppfostrat sex barn. Det är vår tur nu.
När pappa säger att det är nog, då är det nog och ett hem får bli av. Men inte nu. Inte än.
Mamma vet att "brorsan" och "elektrikern" är hennes söner, det vet hon väl.
Men ibland blir det extra rörigt och ibland kopplar saker svårare. Mamma vet alla hennes barns namn och jag förhör henne lite fint ofta för att kolla av. Ibland är det svårare ibland lättare. Men hon vet.
När jag lämnade pappa igår visste jag att han hade en tung natt som väntade honom och när jag faknade idag ringde jag för att kolla av. Han var trött och det hade varit jobbigt.
Och varje gång jag hör honom säga det faller ytterliggare en bit bort från mitt hjärta.
Jag skulle åka och jobba men istället fixade jag in någon som tog mitt pass och åkte sedan till mor och far.
Jag behövde det för mitt hjärtas skull och för pappas.
Jag hjälpte dom att packa upp och åkte sedan och handlade med pappa. Mamma var hemma med min systers dotter. Hemma lagade jag god mat och till efterrätt åt vi jordgubbar med grädde. Under tiden gick pappa och la sig och mamma väkte honom när det var klart.
Idag var en tung dag och att se mamma gör så ont! Jag älskar när hon skrattar och är glad men det är inte samma som förr. Det är liksom inte samma skratt..
Men älskade mamma... Älskade stackars pappa...
Jag känner att jag börjar tappa fotfästet lite igen och mitt hjärta gråter.
Jag hade en dröm och det var att få visa mina föräldrar mina barn. Mamma älskar barn och det är hennes liv. Hon har sparat mina kläder till mina barn. Dockvagn. Dockhus. Barbies. Dockor. Allt!
Idag kom hon med en klänning jag hade när jag gick i blöjan, hon hade hittat den i en kartong.
Pappa sa att dockvagnen hade ställts i källan.
Det gör ont.
Jag har inga barn. Jag är ung och frivilligt barnlös än så länge.
Men den dagen då jag har det ska jag springa till gravstenen eller hemmet eller vart jag nu ska och visa upp, prata med mamma och hon kommer att le.
Oavsett vad kommer hon att le. Pappa kommer att vara stoltast i välden.
Nu sprutar tårarna. Jag måste ut och gå.
Jag älskar dig mamma!
Jag älskar dig pappa!
/Dotter C
När jag kommer fram kramar jag mina föräldrar. Mamma kramar om min yngsta bror och säger:
-Hej brorsan!
Till min äldsta bror frågar hon om han är elektriker.
Utanför skrattar mina bröder åt detta.
Jag gråter inombords.
Mamma är påväg bort från mig och mitt hjärta blöder när jag upptäcker nya saker som mamma gör fel.
Hennes steg ifrån mig kommer allt snabbare.
Dom pratar om hem för mamma och jag vägrar. Det är pappas beslut att ta tills han inte orkar mer.
Tills dess tycker jag att vi ska gör allt för mamma och hjälpa pappa så mycket vi kan.
Dom har hjälpt oss hela livet och uppfostrat sex barn. Det är vår tur nu.
När pappa säger att det är nog, då är det nog och ett hem får bli av. Men inte nu. Inte än.
Mamma vet att "brorsan" och "elektrikern" är hennes söner, det vet hon väl.
Men ibland blir det extra rörigt och ibland kopplar saker svårare. Mamma vet alla hennes barns namn och jag förhör henne lite fint ofta för att kolla av. Ibland är det svårare ibland lättare. Men hon vet.
När jag lämnade pappa igår visste jag att han hade en tung natt som väntade honom och när jag faknade idag ringde jag för att kolla av. Han var trött och det hade varit jobbigt.
Och varje gång jag hör honom säga det faller ytterliggare en bit bort från mitt hjärta.
Jag skulle åka och jobba men istället fixade jag in någon som tog mitt pass och åkte sedan till mor och far.
Jag behövde det för mitt hjärtas skull och för pappas.
Jag hjälpte dom att packa upp och åkte sedan och handlade med pappa. Mamma var hemma med min systers dotter. Hemma lagade jag god mat och till efterrätt åt vi jordgubbar med grädde. Under tiden gick pappa och la sig och mamma väkte honom när det var klart.
Idag var en tung dag och att se mamma gör så ont! Jag älskar när hon skrattar och är glad men det är inte samma som förr. Det är liksom inte samma skratt..
Men älskade mamma... Älskade stackars pappa...
Jag känner att jag börjar tappa fotfästet lite igen och mitt hjärta gråter.
Jag hade en dröm och det var att få visa mina föräldrar mina barn. Mamma älskar barn och det är hennes liv. Hon har sparat mina kläder till mina barn. Dockvagn. Dockhus. Barbies. Dockor. Allt!
Idag kom hon med en klänning jag hade när jag gick i blöjan, hon hade hittat den i en kartong.
Pappa sa att dockvagnen hade ställts i källan.
Det gör ont.
Jag har inga barn. Jag är ung och frivilligt barnlös än så länge.
Men den dagen då jag har det ska jag springa till gravstenen eller hemmet eller vart jag nu ska och visa upp, prata med mamma och hon kommer att le.
Oavsett vad kommer hon att le. Pappa kommer att vara stoltast i välden.
Nu sprutar tårarna. Jag måste ut och gå.
Jag älskar dig mamma!
Jag älskar dig pappa!
/Dotter C
