Demensen tar min mamma

Dagarna har rullat på sen jag skrev sist.
Jag har spenderat min två lediga dagar jag haft dom senaste veckorna med mamma. Dom har varit fantastiska och jag njuter av att se mamma så glad när jag drar iväg med henne. I onsdags tog jag med henne till Farsta centrum för att inhandla konfirmationspresent till min underbara systerdotter men det slutade självklart med lite shopping till oss båda också.
Mamma köpte ytterliggare en klänning, denna gång en blå.
När vi var på väg mot kassorna för att betala den ringde pappa för att fråga hur det gick och då säger mamma innan jag svarade;
-säg inte att jag ska handla något, han blir galen på mig då!
Mamma går och håller sig i rullstolen och då stampar hon med foten i golvet, tar sin hand för huvudet medans hon ruskar på det.
Hon skrattar till samtidigt.
-klart jag ska säga det, säger jag och svarar på pappas samtal.
Självfallet säger jag det det första jag gör, mamma står brevid mig och tittar, fortfarande med en hand på hennes huvud.
Pappas svar när jag avslöjat det blir som väntat från min sida
-låt henne köpa vad hon vill.

När vi väl var hemma igen visade vi våra inköp.
Jag kramade om mamma och sa att vi aldrig mer får åka iväg på något som har affärer i  närheten för vi shoppar oss fattiga då.
Hon skrattar till och tittar på pappa och säger
-nä, nu räcker det
-ja, nu har du köpt en klänning i veckan så nu får ni ge er ler pappa tillbaka.
Alla tre skrattar till, mamma var så glad och hon kramade mig hårt den dagen.
Älskade mamma.

Själv måste jag nog börja tänka lite mer på mig själv för jag känner att jag håller på att gå ner mig igen.
Jag har gråtit mig till sömns ett par gånger nu och jag får ingen riktigt ro.
Jag saknar lugn.
Men denna gång är jag medveten och försöker tänka på mig nu så i helgen roade jag mig och vilade lite.
Slaget kom dock igår.
Helvetesjävlaskit.

Mamma och pappa har sålt sin lägenhet till min bror som har sagt upp sin hyresrätt.
Mina föräldrar skulle flytta till lägenheten som låg granne med min syster och allt var klart.
Den första juni skulle det tillträdas.
Den första juni är numera mina föräldrar bostadslösa.

Jag var hemma hos dom igår när pappa fick samtalet.
Pappa dog.
Man såg på honom och han sa även att det inte kan bli värre nu.
Något gick fel och mina föräldrar kan inte flytta.
Nu har dom en månad på sig att lösa detta.
Jag är rädd att mamma blir sjukare nu, och för att inte tänka på stackars älskade pappa...
Hade jag kunnat hade jag köpt ett litet hus åt dom.
Detta var det sista dom behövde!
Nu ska jag lägga i full växel för att hitta en lägenhet åt dom.

I värsa fall kommer dom att flytta till Värmland nu till augusti/september och då måste vi hitta ett förråd att hyra så att mamma och pappa kan samla deras snart 50 åriga liv i.
Under tiden i Värmland MÅSTE vi hitta en lägenhet.
Det gör så ont.
Att se dom så ledsna.
Vi behöver inge mer nu.
Jag äter gärna mitt mos okryddad.

Jag älskar er kära mor och far