Demensen tar min mamma

Igår var en speciell dag. Igår var det min och mammas dag.
Rullstolen kom i måndags och den kunde inte ha kommit mer lägligt. Vid halv två åkte vi hemmifrån mamma och var vid centralen vid två. Hon valde att hela vägen sitta i sin nya fina rullstol som är det bästa som har hänt mig på länge.
Mamma har inte varit inne i stan på många år utan har som längst åkt till Skanstull där hennes kusin bor.
När jag sa att vi skulle åka till Drottninggatan förstod hon inte riktig det förrän jag körde ut rullstolen på Sergels torg. Hon blev så glad när jag beskrev vart vi var och sa att där hade hon minsann inte varit på länge...
Jag drog henne vidare mot Sergelgången där vi hittade en jättefin röd klänning som hon köpte. När vi kom hem sen och hon skulle visa den för pappa tänkte jag på den vackra låten "Lady in red", hon var så fin i den.

Efter vi sprungit där ett tag drog vi upp till Gallerian och där blev det shopping för min del innan vi satte oss och fikade och åt lite mat.
Pappa ringde ett par gåner och var lite orolig för hur det gick men allt gick toppen! Stax efter sex tog vi en taxi hem och fikade innan jag vid nio åkte hem.
Innan jag skulle gå ut genom dörren kom hon och kramade och pussade mig och tacka så mycket för en bra dag.
Älskade mamma.

Idag när jag hade slutat jobbet hade jag bestämt träff med en vän i stan som jag precis återupptagit kontakten med och när jag precis kommit in till stan ringer pappa i förtvivlan.
Mamma hade samlat ihop sina saker och skulle hela tiden ut för "hemma kunde man inte vara för där det var massa folk och någon låg i hennes säng" hon blev upprörd och mådde inte bra. Jag sa till pappa att han skulle be mamma ringa upp mig så jag kunde försöka få henne lugn och efter samtalet var det bra igen och jag lovade att jag skulle åka till henne efter att jag varit i stan.
När klockan var vid sju åkte jag hem till henne och köpte med mig en blombukett som hon blev så glad för.
Hon låg  i sängen och hon hade legat där nästan hela dagen sa pappa. Mamma sover mycket numera och håller sig mycket till sängen så jag gick in och låg och höll om henne och pratade lite.
Efter ett tag föreslog jag att jag skulle tvätta hennes hår och göra henne fin så det gjorde jag. När jag hade torkat hennes hår och lockat det så gav jag henne ett hårspänne med strass-stenar på som jag satt i hennes hår och hon var så glad!
Hon sken som solen och pappa satt mitt emot och pratade med henne under tiden och dom skrattade tillsammans.
Tänk vilken kärlek.
Dom har tillbringat nästan 50 år tillsammans och endå ser man glöden i deras ögon!
Så fantastiskt och underbart.
Sen tänker man hur svårt det är för pappa att bära detta och att det inte alls är samma person han en gång gifte sig med...
Men han kämpar så fint för det han en gång älskat så mycket och gör även idag.

Jag klädde mamma i sin pyjamas och hon borstade tänderna sedan sa jag att jag skulle stoppa om henne i sängen och jag skulle åka hem.
Hon sa att jag skulle vara försiktig och gå raka vägen hem. Jag lovade henne det.
Jag stoppade om henne och pussade på henne sen åkte jag raka vägen hem. Precis som mamma sagt.
Älskade mamma.

Eftersom det var länge sedan jag träffade min vän så pratade vi mycket om bla min mamma och hennes sjukdom och då slog det mig att det var ganska exakt ett år sedan hon fick sin diagnos.
Jag bodde hemma vid tidpunkten av hennes diagnos och jag minns så väl när min bägare rann över.
Det var hösten 2009 som det brast totalt för mig.
Mamma anklagade pappa för incest med mig och hon kunde komma in mitt i natten när jag låg och sov och bara skrika på mig.
Hon hatade mig.
Och hon hade min pappa.

Jag gick in i det jag idag kan kalla en depression och jag var helt utmattad.
Jag kunde inte sova och jag bara grät och grät. Jag grät när jag rensade garderoben, jag grät när jag kom till jobbet och jag grät varje kväll i min säng.
Jag skämdes för mammas sjukdom och bara mina närmsta vänner visste om det.
Jag sa till mina vänner att jag inte kunde tillföra dom något och jag tog avstånd från omvärlden.
Jag flydde hem till "S" när jag inte kunde hantera mig själv och min ledsamhet längre och han fick bära ett tungt lass den killen. Jag var ofta arg och jag grät konstant.
I förrgår tackade jag honom.
För första gången fick han höra att jag uppskattat det han gjort och det värmde i honom.
Jag tyckte han inte gjorde tillräckligt men idag förstår jag att jag sög ur honom så mycket energi och han gjorde det han kunde förmå sig till.
Idag har vi brutit men samtalet under vår promenad vid vattnet var behövlig för oss båda.
Jag älskar honom men att älska en partner är inte allt. Det krävs en enorm enegi från båda för att kunna balansera kärleken och istället för att ge varandra enegi sög vi den ur varandra.
Idag önskar jag honom lycka till med livet och jag med mitt.

Idag lägger jag en helhjärtad enerig på mamma så hon får det så bra som hon bara kan från mitt håll.
Även fast inte mamma är min riktiga mamma längre så är det endå min mamma jag möter.
Idag skämms jag inte längre utan pratar om det öppet. Idag vill jag vända detta till något jag kan prata om och andra med mig om.
Älskade mamma.
Idag kan jag leva med mammas sjukdom och uthärda den även fast det självfallet gör otroligt ont i mitt hjärta ibland men idag mår jag endå bra och har fått tillbaka min energi för livet.
Allt blir vad man gör det till.

Glöm inte att sprida eran kärlek för dina vänner och familj, visa uppskattning, och vänlighet mot främlingar.
Den främling du möter på en buss eller tunnelbana som du bara säger hej eller ler mot kanske bär på något tungt och finner en liten strimma solsken.
Man vet aldrig när livet kan ta en vändning så sprid kärlek och lev och njut av livet!
Livet är bara till låns och en gåva som man inte ska ta för givet.
Man lever bara en gång!

Kärlek mina vänner. Kärlek.

/C