Kom tillbaka

Du kan inte längre gå. Dina ben bär dig inte.
Du kan inte längre prata. Du bara sluddar.
Ibland kan du få fram några osammanhängande ord. Eller meningar.
Men du sluddrar mest. Pratar på ditt språk. Som jag inte kan förstå.
Jag kan med tvång få dig att gå en meter. Max två.
Du är så rädd. Låst i din egen kropp. Fångad i dig själv.


Jag trodde för några veckor sedan att du skulle dö.
Jag cyklade förbi dig för att säga god natt. Men du var så sjuk. Hade så ont.
Jag kunde inte ens klappa dig på handen.
Jag viskade 30 gånger i ditt öra att jag älskar dig. Att du inte får lämna mig.
Men jag ångrade mig lite. Sa att om du vill lämna så får du det.
Jag försår om du vill gå över till den ljusa sidan.
Det är inte längre ett liv för dig och jag vet att du inte skulle vilja leva så här.
Jag vet även att du inte skulle vilja se mig så här.
Men mamma förlåt mig för jag kan inte ta detta.
För jag älskar dig, mer än något annat på jorden.
Och jag behöver dig.

Du dog inte den natten.
Du kryade på dig.
Du flyttade till ett nytt hem.

Men vart du än bor. Hur det än är. Vad du än gör.
Bor du i min hjärna. Bor du i mitt hjärta.
All tid. För alltid.

Kommentarer
Postat av: Karin

Hej!



Jag kom in på din blogg av en tillfällighet och vill bara säga att jag kännner för dig. Min mamma har precis fått ett allvarligt sjukdomsbesked och livet har förändrats så totalt. Jag förstår inte att jag någon gång kan bli glad igen.



Jag har läst din blogg och ser hur mycket du bryr dig om din mamma. Jag förstår också hur mycket kärlek och omtänksamhet som din mamma har gett till dig. Tänk på vilken lycka det är att ha haft det så. Tänk också på vad din mamma är att ha haft dig som dotter.



Med vänliga hälsningar

Karin

2011-05-14 @ 23:23:36
Postat av: Anonym

Jag missade ett ord i mitt inlägg, så jag sänder om det i en rättad version. Mvh Karin



Hej!



Jag kom in på din blogg av en tillfällighet och vill bara säga att jag kännner för dig. Min mamma har precis fått ett allvarligt sjukdomsbesked och livet har förändrats så totalt. Jag förstår inte att jag någon gång kan bli glad igen.



Jag har läst din blogg och ser hur mycket du bryr dig om din mamma. Jag förstår också hur mycket kärlek och omtänksamhet som din mamma har gett till dig. Tänk på vilken lycka det är att ha haft det så. Tänk också på vad glad din mamma är att ha haft dig som dotter.



Med vänliga hälsningar

Karin

2011-05-14 @ 23:26:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0